Till slut har Janne Niskala, våran och Elitseriens bäste back förra säsongen, skrivit på för Nashville Predators i NHL. Jävligt tråkigt och nu ser backsidan helt annorlunda ut. Den sista backen som ska in har helt plötsligt mycket högre krav på sig. Undrar om det inte behövs två backar till. Loob säger som han har sagt länge, att dom har en ständig koll på spelarmarknanden, det behövs just nu.
Typiskt att den bästa försvinner när tyngden och storleken precis kommit, Lakos alltså. Vi kan inte lita eller tro på att Rhodin ska prestera år efter år, han är gammal och urusel i försvarsspelet. Mycket hänger på Dominik Granak får jag en känsla av om inte ett riktigt bra namn ersätter Niskala.
Det är inte bra att vara för bra i Färjestad, som jag sagt förut. Vi minns Spacek och Toskala, som gjorde precis som Niskala nu. En grymt bra säsong i klubben för att direkt sticka till NHL efter det.
Svar ja på senaste inlägget, officiellt klar idag. Utan att ha sett honom spela så är jag försiktigt positiv, han har såpass mycket internationell erfarenhet att det borde funka i ES också. Gjorde 4 poäng på 4 matcher i VM nu sist tex. Välkommer André till Karlstad.
Ryktas att den Österrikiska backen André Lakos är mer eller mindre klar för FBK, grabben är 27 år och är stoor, 203 cm och 108 kg. Kanske inte låter som den mest övertygande värvningen men statsen och hans VM-deltagande ända sen 1999 borgar ändå för en hygglig back. Han verkar vara allround i spelet, stor defensivt och kan användas i PP tex. Just den defensiva biten är klart viktigast, och den verkar han kunna bra, sägs att han är svår att sig förbi – no shit. Jag dömer inget redan nu, det kan mycket väl bli så att hans nuvarande klubb Salzburg (som har Red Bull som storsponor, uäck) lastar fram en bunt stålar. Men visst finns det potential på pappret, återstår att se framöver. I vilket fall ska det in ännu en back utöver Lakos om det blir så, och Niskala är ännu inte klar över vart han tar vägen.
Just nu står det ganska still på spelarfronten, inte bara i FBK utan i alla ES-lag för tillfället. VM har spelats och det ganska medelmåttiga laget som BÅG tog ut slutade fyra, helt okej med tanke på att det var ett lag utan riktig spets. VM har inte samma charm och stauts längre som en gång i tiden, nu trodde jag personligen inte mycket på det här laget i år men ändå så känner man hur man slutar bry sig, lite mer för varje år. Turneringen skulle tjäna på att spelas vartannat år, inte vart fjärde som OS, men vartannat. Det skulle öka statusen, spelarna skulle vara mer motiverade, intressent skulle öka också bland allmänheten när det vartannat år verkligen är slut efter slutspelet. Nu tackar många nej, och jag tycker inte det är fel om man inte är motiverad, men om chansen och förfrågan bara kunde komma vartannat år istället skulle motovationen vara lite högre. Och man skulle känna att det kanske inte finns plats nästa gång, mycket kan hända på två år.
Snacket om Davidssons förträfflighet har irriterat mig länge nu, grabben är lika tuff som ett paket mellanmjölk. En redig medgångsspelare, kanske inte lagets medgång, men sin egen. Han gråter över fel mat och att det ”inte känns rätt” så fort det går dåligt. Han verkar lättstött och är allmänt fjantig. Nu vann han poängligan i VM – genom att göra alla sina poäng mot skitländer i gruppspelet, det känns ganska harmlöst och inte det minsta imponerande. Okej då han gjorde ett mål mot Kanada, ett skott på en Kanadensisk back som gick in, ett självmål alltså. Jönsson gick ifrån VM med 0 poäng, det händer verkligen inte ofta, ändå så klev han fram i de viktiga matherna och jobbade stenhårt och var synlig mest hela tiden. Davidsson försvann… antagligen hade han ätit fel mat och grät en skvätt och sen gömde sig.
För övrigt har Thomas Rundqvist blivit invald i Hall of Fame. Mycket stort! Grattis Thomas!
Våran egen legendar i svensk idrott har blivit invald i en exklusiv, nystartad ”klubb” för spelare som vunnit OS, VM och Stanley Cup under sin karriär. För närvarande är de 18 stycken av blandade åldrar och dignitet. Medelmåttor som Jiri Slegr och Fredrik Modin blandas med legender som Brendan Shanahan, Vyacheslav Fetisov och nu våran egen Håkan Loob. Håkan var med och vann VM 1987 och 1991, OS-guldet kom det magiska året 1994. Stanley Cup-titeln var han med och vann 1989 med Calgary Flames. Noterbart är att 6 stycken av dessa 18 är Svenskar.
