Andreas Johansson, som enligt mig var en av våra bästa värvningar till förra säsongen, som blev skadad, som rehabtränade sig i form till den här säsongen, som fick ett miljonbud från Ryssland, som stack dit så fort han var i speldugligt skick. Som dessutom talade så mycket om sitt FBK-hjärta, om att kämpa och slita och att vinna. Allt det som gjort honom till den spelaren jag verkligen haft respekt för, och som försvann i ett nafs, en stor hink besvikelse kastades över många och mig när han valde miljoner och Ryssland framför klubben han sade sig ha stort hjärta för. Irritation. Nu säger han till Aftonbladet:
”– Alltså, jag vill klargöra det: Hade Håkan Loob sagt: ”Andreas ska spela i Färjestad”, så hade jag självklart gjort det. Men när min agent säger: ”Nä, Håkan kan tänka sig att sälja dig”, då kände ju jag att jag inte var särskilt viktig. Och därför blev det fel att jag framstod som någon jävla bov utåt. När det kommer kommentarer i tidningarna om att ”vi vill ändå inte ha spelare som inte har Färjestad-hjärta”, och fans snackar om ”den där jävla svikaren” – det är klart att man tar åt sig lite, när det inte var så.”
Nu må ”den andra sidan av historien” skymtas lite, men han får det att låta som att Loob ville kasta ut honom. Men du kunde valt att stanna och kämpa, du kunde valt att bevisa honom fel, du kunde valt det där klubben du ville spelare för, sa du. MEN du valde miljoner i Ryssland så fort du fick en chans, istället för att stanna. I dagsläget står det nog ganska klart att han aldrig mer kommer spela för FBK, det har klubben mer eller mindre sagt och med den hockeyhora-identiteten AJ valt att skaffa sig kommer han säkert harva i ligor där de betalar mest, tills han spyr.
Ett kort inlägg – vi ligger just nu trea, och ingen är garanterat jättenöjd med prestationen hela tiden. Inte jag heller. Men, som så många andra gånger senaste åren så ligger vi bra till trots att vi har en gnutta underprestation i truppen. Gamlingrna blir äldre osv. men nya killar står på tur för en gångs skull och jag är inte seriöst orolig trots ett par förluster senaste tiden. ES är så jämn att våran prestation inte är så dålig som en den tycker. Min far uttryckte sig såhär efter Dif-matchen där vi förlorade i SD och bara tog en poäng mot seriens bästa bortalag – ”Stryk idag med, fy fan, vad är det med dom i år? Bara förluster hela tiden. Nej, det är inget roligt att titta om det ska vara såhär dåligt hela tiden.”
Kraven i Karlstad är höga, resonemanget är inte ovanligt bland folk. Vinner vi inte alla matcher överlägset och tar SM-guld är vi sämst och alla ska sparkas och bytas ut. Inte ens det räcker alltid, efter en 5-1 tidigare i år seger klagades det på att vi inte var tillräckligt bra. Jag blir irriterad, många har tokmissat verkligheten. ES är en jämn historia nu för tiden, vakna.
Dif tog ännu en seger i LLA den här säsongen, det känns verkligen ovant. De senaste säsongerna har segersiffrorna till FBK blivit, 9-2, 7-1 och liknanade, att vi ska förlora två matcher på våran hemmaplan mot detta dif känns som sagt… ovant. Sthlmarna är på väg uppåt efter två missade slutspel och är seriens bästa bortalag just nu, supportrarna har tagit tag i sina saker på ett mer aktivt sätt än på länge. Så kanske får vi tillbaka det klassiska dif-hatet inom en snar framtid, både laget och publiken verkar vara på väg det. Kanske kan det flöda i ett slutspel redan i vår? Som på gamla dagar, dvs 8-10 år sen för mig, och än mer som på 80-talet för dem som var med då.
Snart dags för ännu en landslagsturnering, i härliga grönskande Ryssland, Per Åslund och Jonas Frögren uttagna från FBK. Den sistnämnda förtjänar det verkligen även i mina anti-skitturneringar-ögon, bästa backen i FBK och en av de bästa i ES. Åslund kommer förhoppningsvis känna att det är stort och få mer inspiration av det. Jaja, det blir nog att se den här grejen på tv också då.
En vunnen match mot Luleå, ett uttalande som borde vara självklart efter varje möte med norrlänningarna, luleå är inte ett av lagen vi ska förlora mot. Det blev ändå en kämpaseger enligt Jörgen, och båda lagen hade varsitt stolpskott i matchen, kunde alltså blivit både större seger eller ingen alls. Att ES är en jämn serie nu för tiden är det inget tvivel om, ändå påtalas det gärna om och igen som om det vore något nytt, men det har varit jämnt i ett par säsonger nu. Trots att man ganska lätt kan peka ut bottelagen varje säsongen, så kan dessa bottenlag vinna mot allaen en bra dag. Luleå vann med 6-0 matchen innan den här tex. Ändå ska vi bara vinna mot Luleå, Saik, Dif mfl. De har chansen varje gång vi möts, men mer än så ska det inte vara, vi ska vinna, det är bara så. Mycket har också fokuserats på det som hände i Jkpg sist, jag tänker inte kommentera något som hände på plats då jag inte var med, men håller fullt ut på grabbarna som var där, inget tvivel om det. Finns många på forumet som inte heller var där men som gärna drar folk i smutsen och förkastar ”den hemska läktarkulturen”, fast egentligen inte vet något om varken det ena eller andra. Hoppas att Glennert och gubbarna ser på det hela i ett bättre perspektiv än vad som syns i tidningarna. Men nog om det nu.
Som de flesta sett är Richard Lintner den bästa ”artistspelaren” hittils enligt hockeyligans ranking, och det är ett omdöme han helt klart förtjänar. Det defensiva arbetet från backarna var innan Lintners ankomst inte speciellt förtroendeingivande och såg allmänt osäkert ut, Motis spel från förra säsongen var bortblåst och och Frögren hade då inte kommit in i sin nuvarande form. Men så kom Lintner, en alldeles för offensiv kraft sades det, men som kom hit och spelade så rutinerat och säkert i det försvaret att hela backbesättningen fick en uppåtgående trend. Han är lugn och trygg och spelar lagom fysiskt för sin storlek, samtidigt som han hela tiden är offensiv som bara han är, och snittar nästan en poäng per match efter sin första månad i klubben. Som jag och fler med mig hoppas så blev han den injektion som vi behövde. En riktigt bra artist-värvning.
Johan Motin har varit utlånad till Bofors senaste tiden för att få matcher, i FBK har det inte gått lika bra som förra i säsongens succé-debut. Men andra säsongen för en nykomling är alltid svårast heter det, och det verkar stämma även här. Motin har dock framtiden för sig och han kommer helt klart att växa med åren, och förhoppningsvis bli en stöttespelare i försvaret inom en snar framtid.
Kanske kan han bli en ny Frögren? Frögren har sen hans intåg i FBK i början av 2000-talet utvecklats mer och mer för varje år, en fysisk back som är ruggigt säker i sitt defensiva spel. Den här säsongen är nog hans bästa då han verkligen hittat formen på sista tiden, han tacklar och gör motståndarna trötta, är allmänt tuff och en sån spelare som inger säkerhet i försvaret. En av Elitseriens bästa defensiva backar just nu utan tvekan. Tyvärr är han ganska ensam om det här spelet bland backarna i FBK, men är helt klart den bästa av dem hittils, låt oss hoppas att formen håller i sig, det behövs. André Lakos är en annan som skulle kunna gå in i samma roll, sen han ”kom tillbaka” till klubben han lämnade ens innan ankomst har han dock inte gjort något väsen av sig ännu. Vi ger honom tid men snart är det dags att visa att han platsar mer än på storlek.
Toppmatchen slutade med vinst för sektlaget den här gången, och som förväntat infanns det sig heta käsnlor både på och utanför isen. Polisen och det allmänna jkpg-klientelet är inte kända för att vara smartast och har bettet sig illa och oriktigt förr. Pressen får också en intervju med Jörgen Jönsson om detta och han säger som han ”bör”, men egentligen vet han nog inte något alls om det som hänt, och borde avböjt att kommentera. Men det blir ju enklast så för lagkaptenen. Förbannat synd att man inte kunde vara på plats den här gången, både för matchen och allt annat, läktarampen är minst lika intressant.
