Snart en vecka…

…sedan kvällen då Bollklubben tog sitt åttonde mästerskapsguld och tillika tredje på 2000-talet, snart en vecka sedan man fortfarande var inne i hockeystimmet med slutspel och allt vad det betyder. Se matcher, läsa tidningar, inte följa så som man brukar, inte ha tid att moderera forum osv. En vecka sedan. Det känns inte så längesedan, tror jag, tittade på guldmatchen igår kväll lite, rysningar att se det igen såklart, att se det ur tv-perspektivet också. Har nog lyckats samla alla våra matcher från det här slutspelet på datorn, fina minnen att plocka fram någon gång, och det här guldet, det första grön-vita, har också en annan tydlig minnesbild över sig. Det kommer alltid påminna om dagarna som inte var, hur det var istället, all tid i telefonen, att du skulle vart här och delat det här, det hade vart magiskt, alldeles underbart att dela kärleken till både dig och Bollklubben på en gång. Mmh! Det här guldet kommer alltid vara dig.

 

Torg och festnatt

Dagen efter SM-Guldet, när man vaknar upp och i första sekunden tänker… på något helt annat. Men sedan ”fan, vi vann hela skiten, vi slog hiv i finalen, vi var så jävla mycket bättre!” och bara njuter av just de tankarna. Obeskrivligt. Torget om alltid dagen efter, kl 16 gick jag dit för att möta upp Melina och co. men skiten drog inte igång förrän vid 17 och 17.30 dök spelarbussen upp. Siffrorna sägs vara mellan 15 000-20 000 besökare på torget, folk ställer upp. Inte årets tryck, inte alls, men så jävla fint ändå. Solen dök upp också och Sven-Erik Magnusson fanns på scenen, Värmland någon? Och jag älskar det.

Kvällen började med öl här på gäddan, balkongen och sen färd mot Ankan, trodde jag. När Emma och jag var nära Ankan smet vi istället in på Arena Bar där Mattias och några spelare fanns, och sen dök mer eller mindre alla upp. Det blev sprit, handskakning, tackande, småprat och foto och en jävligt rolig kväll. Nummer 42 var överlägset fullast, mycket underhållande! Hoppas han kom välbehållen hem.

 

#21

Finner inte så många ord just nu, som inte redan är sagda eller skrivna, träffade Jörgen på torsdagnatten på ett av Karlstads uteställen. Försökte ge ett seriöst intryck men vad har man satt säga som sagt, jag tror han fattade min poäng. Som sagt i inlägget innan – Legend!

- TV-Pucken Champion 87/88
- Olympic Gold medal 93/94, 05/06
- Guldpucken (Player of the Year) 96/97
- World Championship Gold medal 97/98, 05/06
- World Championship Silver medal 96/97, 02/03, 03/04
- World Championship Bronze medal 93/94, 98/99, 00/01, 01/02
- Division 1 to Elitserien Promotion with Rögle 91/92
- Elitserien Champion 96/97, 97/98, 01/02, 05/06, 08/09
- Elitserien SM-silver Medal 00/01, 02/03, 03/04, 04/05
- Elitserien Most goals 01/02 (tied with P. Högardh)

 

SVENSKA MÄSTARE!

Ja här är det segt, har inte skrivit något under hela finalserien, har haft annat i tankarna, ja finalserien bland annat då och inte orkat skriva något. Fick tag i biljett till sista matchen som tur var på ett märkligt sätt, tack Melina som styrde upp! Tur det löste sig för M och A också innan matchen. Avgå WP-Laila. Och tack för sällskapet de matcher och den tid vi umgicks här. Trevligt som fan! Promenaden in till torget efter avgörandet var uppenbarligen 6 mil lång men jag njöt inombords hela vägen, så jävla underbart! Åttonde guldet, tredje avgörande guld-matchen jag vart på, 97, 02 och nu 09. Och att se Karlstad mer eller mindre laglöst efter varje SM-Guld är underbart. Att klubben engagerar Värmland och Karlstad och på de ställen ute i landet med hjärtat på rätta stället värmer.

För att börja någonstans – När vi torskade första matchen var jag varken nervös eller förvånad, för för första gången i slutspelet 09 skulle vi få motstånd, det visste jag och alla andra också, grabbarna i laget med såklart. Nu stod det ett lag på isen som kunde slå oss, inget ont om Brynäs och Saik men ni hade inte en chans oavsett. HV må vara en sammanslagning från en av Sveriges kyrkligaste och uppenbarligen censurtätaste städer men de var ett farligt hot i den här series, och ogillandet mot den klubben, staden och deras otroligt onygga supporterskara gjorde att man var laddad till slut. Speciellt efter att de där nere ännu en gång stängt av en FBK-supporter av helt jävla löjliga anledningar, och en poliskår där som ska visitera alla, t.o.m små barn, och hota att slänga ut en hel sektion om en viss ramsa körs, kontrollera kläder på folk för man får ju såklart inte ha en elegant ”hata hv” tischa, nej herregud så farligt! Och nu en till avstängning som sagt… Det händer i Könjöping, rent pinsamt och jag ser det som en ful jävla censur, där finns tydligen andra regler som inte applicerar någon annanstans. Själva säljer dom ”hata lhc”-prylar… Hej dubbelmoral era småländska tattare. (Bukskadade Johan Davidssons dialekt får mig att akutspy varje gång, ungefär som Stefan Livs pappalösa utseendet.)

Match två vände sen till oss, och jag orkar såklart inte rabbla massa matchreferat och skit för vi vet hur det gick, och hur det gick i följande matcher också, Kenta klagade på domarna, och det får han för inte fan är dom bra men han hade brutalt fel den här gången. Och vi går genom slutspelet med bara EN förlorad match, 1! Vem trodde det, vem trodde det innan jul, i seriestarten var det knappt nån som trodde på slutspel? Sparka alla hit och dit, jag var själv kritisk mot en del värvningar men man ska aldrig sluta tro… Räkna aldrig ut grönvitt. I slutspelet var laget ett lag, till slut, och det där där behövs. En del av laget som inte spelade något när det gällde något var Divis, den trots allt väldigt sympatiska målvakten med årets frisyr varje dag, men han verkade inte klaga alls. På tal om målvakter så var deras Polack i mål var bra, riktigt bra, men inte bättre än Jonas som är fucking jävla awesome.

Har vart underbart att se hur alla killarna i laget höjt sig ett snäpp i slutspelet, hur laget kommit samman och kämpar för varandra. Vissa tappade kanske formen också när det betyder som mest men då krävs det att det blir som det blev, just att alla ger allt. Ari Vallin, vilken jävla stjärna, han och Granak var kanske våra bästa backar i slutspelet, inte vad man räknat med möjligen, Vallin alltså. Åslund poängkung? Vet inte hur det gick med det men han snittade 1poäng/match vilket nog ingen trodde. Holtet om knappt får spela ger allt hela tiden, attityden och glädjen för att få spela där är enorm, mycket skönt att se. Han och Vallin har jag inte sett som några värda att behålla, om man ska vara sån nu, men det de visat när det betyder något är värt förbannat mycket. Ari ”Elvis” Vallin.

Jörgen som gjorde sitt sista slutspel, legenden, mannen, kaptenen, avslutade med att vara nästan om i fornstora dagar, tillsammans med Professorn och KilsÅsa var de bästa kedjan mest hela tiden, och då som ”fjärdekedja”. Att Jörgen får sätta 2-0 i sista matchen är bara för grymt, så skönt att se och veta att han får avsluta allt, en fantastiskt karriär, med ännu ett guld, han har FEM nu, han och Nordström. Det är stort. Stort som fan. 21 höjs givitesvis till taket och jag kommer ha svårt nästa säsong att inte se honom där, tjurig, grinig som ett barn, göra det som krävs för att vinna, HATA att förlora. För jag har fan aldrig sett ett större vinnarskalle, någon som så innerligen hatar att förlora, hatar att se dåliga insatser och älskar att vinna, älskar den här klubben som han inte ens kommer från. Men som han tagit till sitt hjärta, och vi tagit han till vårat. Tack Jörgen!

För att ytterligare spä på det jag nyss skrev, hans sista ord på tacktalet på torget är ”och om inte grabbarna i laget ger precis allt i fortsättningen ska jag jaga skiten ur dom!” Det är precis den attityden som gör att man blir lagkapten i Sveriges bästa ishockeylag, att man vinner VM, OS och 5 SM-Guld. Legend!

 

Bollklubben i final för 18:e gången!

På 34 år är FBK i final för 18:e gången, dominanter i Svensk Elithockey någon? Okej nu har vi inte vunnit ens hälften av dessa utan stoltserar med 7 SM-guld, och det är det som räknas, men ändock. Det här slutspelet har vart udda, likt 2002 har vi inte förlorat en enda match, 8 raka segrar och 4-0 i både kvart och semifinal alltså. Vad man skulle kunna kalla brutalt, och har dessutom en målvakt som knappt släppt in några mål i de här matcherna, snacka om att bygga bakifrån. Målskillnaden blev till slut 17-2 mot SAIK i semin, förkrossande! Men de avslutar hyfsat, SAIK, medan vi gör en halvdålig match igår, men vem bryr sig nu. Mer vila inför finalen är alltid bra, och att ha med sig i huvudet att man kan vinna på övertid också, i femte övertidsperioden som det blev igår, är mycket bra för skallen.

Somervuori är gårdagens matchhjälte, och har varit ganska okej stundtals i slutspelet, men ändå ingen jag skulle ge nytt kontrakt och så blir det antagligen inte heller enligt tidningarna för några veckor sedan. Idag dyker det upp rykten på kära forumet att han skulle vara klar för två år i Brynäs, det gör mig inget särskilt alltså, han har inte motsvarat mina förväntningar här, även om han ryckt upp sig just i sluspelen. Den lönen han lyfter, som är ganska tilltagen, kan läggas någon som producerar betydligt mer.

 

222 minuter nolla, Jonas Gustavsson!

Jonas Gustavsson, ES näst bästa målvakt! Har nu rekordet för långt hållen nolla både i slutspelet och ES historia, först raderade han ut Henrik Lundqvists (ni vet han som spelar i någon obskyr liga i en annan världsdel) gamla rekord i slutspelet på 175 minuter för att sen slå hela ES-rekordet på tidigare 201 minuter, de nya rekorden är för tillfället på 222 minuter, Henkes gamla rekord är passerat med råge alltså. Återstår att se ikväll vart rekordet hamnar, OM det slutar ikväll ens, den här mannen är så fruktansvärt bra att det får forna storheter som Martin Gerber mfl att blekna, dock inte Honken såklart… För vi har Sveriges näst bästa målvakt!

Och vem trodde det här när han värvades från AIK (det riktiga) som andremålvakt, inte många, och då var han ändå bra redan förra säsongen som en mindre överraskning. Fick skit i slutspelet dock men han var bättre där än vad folk insåg. Jag sa redan inför den här säsongen att han skulle vara bra, att Divis blir en bra mentor åt Jonas som kommer vara etta. Inte alls trodde eller höll med såklart, men nu i efterhand kan jag bara säga att jag hade rätt, och mer därtill. Jag trodde inte att han skulle vara så här jävla outstanding, hans spel och det självförtroendet som det ger laget har byggt framgången, bakifrån. Det är helt klart. Vi hade aldrig stått här idag utan Jonas spel. Vem sa att målvakten inte är viktig.

Just det, 5 nollor hittils, Henke hade 6 och det är rekordet… just nu. Jonas statistik i det här slutspelet är inget annat än bländande, rent jävla galet bra. Kolla antal mål insläppta i snitt, 0.29, sinnessjukt!? Procenten sedan, 98,8%… Fuckin’ fantastic! Men NHL, ni vet att det är Honken som är the shit va? Just det, det är han ska ni ha…. Ge fan i Jonas.

1 50 Gustavsson, Jonas FBK 7 7 420:00 166 2 0,29 164 98,80 5
2 1 Liv, Stefan HV71 10 10 619:04 301 19 1,84 282 93,69 1
3 30 Dahlberg, Nicklas SAIK 10 6 401:47 220 15 2,24 205 93,18 1
4 40 Henriksson, Daniel LHC 7 4 239:09 122 9 2,26 113 92,62 1
5 40 Holmqvist, Johan FHC 8 8 453:12 182 14 1,85 168 92,31 1

 

4-0 14-0 är bra siffror

Efter den där första matchen i semin med knappt 0-2 vinst kände man sig säker på vinst i den här serien, det kände säkert alla, på ett lagom komfortabelt sätt. Kanske skulle SAIK ta någon match och bjuda mer motstånd än Brynäs gjorde, och Jonas hade ännu en nolla. När sen match två slutar 6-0 så var det riktigt jävla skön glädje, och ännu en nolla. 6 mål i en semifinal, nästan lite för mycket, inte direkt som att spänningen fanns där, bara underhållning och utklassning. Inför match tre börjar man tänka på Jonas nollor, han är nära rekordet, men nä inte håller han väl nollan en tredje match på rad i en semifinal…? Är FBK så bra, är SAIK så dåliga?

Men jodå, det här slutspelet och den här semifianlserien är sjuk, 6-0 igen fast på bortaplan, vi har målskillnad 14-0 på tre matcher, i en semifinal! Helt sjukt, sjukt bra. Kan lägga till 7 raka vinster i slutet på ES, och 7 raka vinster nu i slutspelet, 14 raka vinster alltså. Vem ska stoppa ”maskinen”? Sjukt bra är det jag säger. Många pratar om vibbar från 02 och jag kan till viss del hålla med, men då har vi ännu ”bara” mött Brynäs och SAIK i slutspelet ännu och den säsongen var magisk och går inte att jämföra mot årets grundserie, även om vann säkert även denna gång. Så jag vågar inte tänka så än. Men vi har en grym chans i finalen, för den står klar självfallet, inget snack om det.

Det här slutspelet går mot att bli en klassiker, en vinstmaskin som från början fick skit, fel spelare, fel sportchef, inga målskyttar, det var alla möjliga fel och jag var inget bättre. Spelartruppen såg bra ut, men inte som ett guldlag på förhand, men när kollektivet väl fått fart och skadorna var läkta lagom till slutet av serien så visade det sig vad man kan. Som att förnedrar sina motståndare i först en kvartsfinal och nu i en semifinal, och knappt låter de få jubla. Jonas har en sinnessjukt statistik, mer om det i nästa inlägg. Hur det ska kännas i SAIK som nu är sämst genom tiderna i en semi det vet jag inte, men jag njuter av faktumet. Iväll är vi finalklara, men vågar man tro att Jonas tar rekordet i nollor ikväll? Jag vågar inte gissa. Forza Grönvit, mot final!

 

19.46 19.51

Efter att ha väntat en hel match, missat klara lägen, dominerat, tappat, klarat nästan två minuter av 5 mot 3, ställt in sig på en jobbig orättvis övertid, då slår Jonas Holös till från blå. Så jävla gott, 19.46 in i sista perioden så står det 0-1 helt plötsligt, och bara några sekunder senare står det 0-2 av Bastiansen men det är det knappt nån som reagerar på, 0-1 var grejen och matchen var klar där. Underbart att ha tagit denna första bortamatchen igen, knäckande för SAIK. Lördag nästa, nästa seger på väg mot final igen.

 

Lite bilder.

Lite bilder från kvartsfinal 2, hemma, ja här är det fan inte nya grejer! Men likväl. Och några från ett Tifo to come så att säga…

 

Semifinalfest.

Vem trodde på förhand att vi skulle möta SAIK, hockeylaget alltså, i en semi 2009, icke jag. Senast var 28 år sedan, på vägen mot det historiska första SM-Guldet för Bollklubben, i fula lila-gula tröjor slog man den gången ut SAIK i en semifinal som avgjordes på ”neutral plan” i Göteborg (vadfan var det för jävla idé egentligen, neutral plan, tur att den är borta), SAIK som dessutom var klara seriesegrare då, 1981. Nu försöker Skellefteåborna greppa efter halmstrån och dra upp detta som någon sorts revansch, rivalitet eller whatever. Lycka till med den. Visst är det jävligt kul att LHC blir utslagna, inga fel alls, köpelaget som slår sig för bröstet utan större anledning misslyckas brutalt, det gillas. Men hur het är en semi mot SAIK egentligen, tyvärr inte så mycket hetare än Brynäs, och då är det ganska kallt i luften ännu. Det som tar upp allt är faktumet att det just är en semi, jag räknar inte alls ut SAIK men visst har vi fått en gynnsam lottning mot finalen…

Ikväll smäller det för första gången, bortaplan utan Rhodin är väl det som gäller, precis som i kvarten får man säga att SAIK måste ta den här, det är deras chans att skaka oss. Men jag är ödmjuk, otrligt ödmjuk, och vågar säga att vi vinner komfortabelt. För att i sedvanlig stil bli upphaussade i media, kvällspressen och bli sedda som storfavoriter, det har så att säga hänt förr. Men ärligt, det här kan bli tufft, inga fyra raka segarar, men till finalen ska vi, inget annat finns. Forza GrönVit!