SM-Gulden.
1981 1986 1988 1997 1998 2002 2006 2009
1981 – Färjestad BK tog sitt första SM-Guld, med Håkan Loob i spetsen, som gjorde sin andra säsong i klubben och med en form som bara gick uppåt för den blivande legenden.
Färjestad vann finalen mot AIK och var nya Svenska Mästare. Tongivande spelare i det laget var bla. Thomas Rundqvist och Tommy Samuelsson. Guldmålvakten, finnen Hannu Lassila, som storspelade kom till kubben på ett lite märkligt sätt. VF-sporten släppte nyheten den 13 mars 1980. Samma kväll spelade Lassila med sitt HV71 i Karlstad. Färjestad lade locket på. Inga kommentarer. Lassila sa: ”Jag trivs inte i Jönköping. Tog det här som ett prövoår. Nu har jag fått besked. Positiva besked.” Det blev Färjestad.
FBK-ledningen kände sig inte manad till att vare sig bekräfta eller dementera tidningens scoop. Det fanns många skäl till varför Färjestad teg. Serien pågick och Färjestad befann sig i en intensiv jakt på den sista platsen i play off.
Lagets dåvarande målvakter hade inte informerats om att finländaren skulle vara på ingång. Lassilas storspel i målet hjälpte Färjestad lägga grundstenen till det första SM-guldet. Målvaktsfrågan löst för många år framåt trodde man. Det blev inte så. Näst sista dagen på VM i Göteborg kom kallduschen. Frank Moberg huvudledare för det finländska ishockeylandslaget, ordförande i IFK Helsingfors och direktör på lyxhotellet Hesperia, sa: ”Hannu Lassila flyttar hem och spelar för IFK Helsingfors nästa säsong.” Lassila själv – han sa ingenting. Lassila hade efter ordinarie säsong den bästa GAA-statistiken i Elitserien, men försvann gjorde han som sagt, ett SM-Guld rikare.
Harald Lückner och Hannu Lassila med Le Mat 1981.
1986 – Det andra guldet kom fem år senare, med Conny Evensson i båset, man vann Elitserien med 49 poäng på 36 omgångar före tvåan Södertälje. Trea kom HV71. 4 lag gick till slutspel på den här tiden och i semifinalen mötte man Brynäs som man slog ut med 2-1 i matcher. Varav den sista matchen vanns med hela 11-2.
I finalen mötte man serietvåan Södertälje, det blev en jämn finalserie som med 2-2 i matcher fick avgöras med en femte match på ”neutral plan”, i Nobelhallen, Karlskoga. Publiktrycket var inte helt förvånande till Färjestads fördel tack vare att Karlstad låg närmast, SSK-fansen hördes dock med en del hata Färjestad-ramsor.
Peter Lindmark som var i sina bästa år i mål var bra som vanligt, lagkapten Kent-Erik Andersson gjorde med den här sista avgörande matchen sin sista match i karriären, efter att ha kommit tillbaka från NHL säsongen innan.
Även Erkki Laine, återigen Thomas Rundqvist, och Fredrik Olausson var bland de tongivande den här finalserien, Olausson svek sedermera klubben in på 2000-talet och är numera känd som Judas. Den avgörande matchen slutade 3-2 till FBK som kunde lägga sitt andra till SM-guld till samlingen.
1988 – Återigen i final denna gången mot Björklöven som var regerande mästare, dock var Färjestad favoriter. Man ledde också finalserien med 2-1 inför avgörande matchen, denna matchen spelades på hemmaplan i dåvarande Färjestads Ishall. Matchen var ändå ganska jämn fram till att Färjestad drog ifrån och tog ledningen med 5-2 i tredje perioden efter att Erkki Laine gjort tre(!) mål.
Trots att Peter Lindmark försöker göra mål i Björklövens öppna mål i slutminuterna, fast istället lyckas släppa in ett mål, så vinner Färjestad matchen med 6-3. Tränare i Färjestad var debuterande Per Bäckman som alltså tog klubben till SM-Guld sitt första år.
Guldfirande.
1997 – var Färjestad uträknade av alla men i slutspelet var det en riktig kämpainsats i bla flertalet övertidsmatcher mot bla. Leksand. Clas Eriksson och Roger Johansson var framstående spelare som visade stor glöd och käpmainsats som trots skador aldrig gav upp. Tillsammans med hetsiga ny-gamla tränaren Per Bäckman personifierade de Färjestads kämpaglöd. Tandlösa Roger Johansson blev även vald till säsongens spelare av Tv4:as tittare och var kanske den viktigast länken i Färjestads lag.
Finalen mot Luleå var en jämn historia med två bra målvakter.
För Färjestads del Markus Ketterer som gjorde sin andra säsong i klubben. Den avgörande matchen i finalserien spelades på hemmaplan i ishallen, Färjestad ledde med 3-0 i första perioden men luleå kom tillbaka till 3-2 innan periodens slut. Matchen var känslofylld med en del småbråk och fula tilltag, Myllys i luleås mål åkte på domaren tex., men det spårade aldrig ur helt. 3-3 i andra perioden innan Färjestad drog iväg till hela 6-3 innan andra periodens slut, varav 2 mål av Jörgen Jönsson. Sista perioden blev en kämpaperioden på slutet innan Mathias Johansson sätter 7-4 i öppet mål och guldet var klart, ett oväntat men välförtjänt guld.
Detta var Håkan Loobs första säsong som sportchef, och det började onekligen bra.
1998 – Säsongen efter hade man tappat guldmålvakten från säsongen innan, Markus Ketterer, men Loob hade styrt upp några nya spelare som bla Boris Rousson och Jaroslav Spacek som gjorde en riktigt bra säsong i klubben. Målvakten Boris Rousson var som sagt lyckad värvning och var utmärkt under säsongen och gjorde ett grymt slutspel, och får räknas som en av det viktigaste spelarna.
I finalen fick man möta Djurgården, precis som i början på 80-talet så blev också denna ett rejält psykkrig. Djurgården ansåg att Färjestads målspottare Pelle Prestberg var en filmare. I match två manglade en lönnfet Robert Nordmark, 102 kg, den något valpiga nykomlingen Prestberg. I match tre hettade det till ordentligt. Efteråt kände Prestberg ungefär som Loob gjort 16 år tidigare: ”Dom är som barn på isen. Ibland funderar man om det inte är ett juniorlag vi möter. Han (Marcus Nilson) snackade hela tiden. Mest handlade det om bårar och ambulanser”, sa Prestberg. Efter det var Pelle Prestberg inte populärare i Djurgårdslägret.
Den avgörande matchen var dock en riktigt jämn match som spelades i Stockholm och globen, efter ordinare tid var det oavgjort och förlängning väntade.
Även denna var jämn, men det man aldrig glömmer är avgörandet, Greger Artursson plockar ner ett slarvigt inspel från Djurgårdens Mikael Johansson och åker upp mot anfallsblå. Greger skjuter ett slagskott som går mellan benen på Tommy Söderström i Djurgårdens mål och därmed skrivit in sig i historieböckerna. Färjestads andra guld på raken står klart, DIF-fans reagerade såklart med att kasta saker på Färjestadspelarna men efter en sådan serie, en sådan säsong och framförallt det avgörandet kan inget hindra den Värmländska glädjen.
Greger Artursson avgör finalen.
2002 – Ett väldigt bra år för klubben, nybyggda arena med fullt hus nästan hela tiden, och ett bra lag. En genomgåde grym säsong. Grundserien gav 118 poäng, nytt poängrekord, och man var egentligen överlägsna hela tiden. Det pratdes efteråt om det någonsin funnits ett bättre lag i Elitserien då man hade allt och det syntes. Klubben gick Obesegrade genom slutspelet och som det låter var man lika överlägsna där, motståndet fanns knappt och FBK snurrade underbart upp motståndarnas. Rickard Wallin gjorde en hel del mål och Martin Gerber hindrade detsamma i egen kasse. Gerber är en av de bästa målvakter som spelat i klubben, båda vändoran han har varit här.
Hans statistik 01-02 är den bästa någon målvakt någonsin haft i Färjestad och han var med det även bäst i Eliteserien denna säsong. Andremålvakten Mikael Gerdén fick bara stå 6 matcher. Final mot Modo, den avgörande matchen spelades hemma i Löfbergs Lila Arena, som kokade av förväntan och producerade ett mäktigt tryck. Matchen blev egentligen aldrig riktigt spännande, Färjestad lekte stundtals med motståndet i alla former av spel, box play som power play.
Matchen slutade 5-2 och äntligen var guldet tillbaka i Hockeyns Huvudstad som Karlstad kallades. Martin Gerber och Rickard Wallin var några av de som försvann efter denna guld-säsongen till NHL.
Clabbe, Loob och Jönsson.
2006 – På pappret såg laget bra ut redan från start. Men innan jul hade laget underpresterat grymt mycket och det var med all rätt irriterat från supporters, i pressen taldes det om kris och dålig stämning i truppen. Det slutade med att tränarna lämnade sina poster, Kulon sa upp sig efter att ha sagt att han mått dåligt, och Strömberg fick sparken, föga förvånande. In kom en tränare, som med hjälptränare i Färjestad som största merit, Perra Johnsson.
En högst oväntad lösning. Och förändringen märktes inte direkt men kom efterhand, laget började spela med mer hjärta och vilja och resultaten blev bättre och bättre. Det syntes att något hade hänt med spelarna, att självförtroendet – vinnarandan var på väg tillbaka, och slutspelsplatsen fixade man.
Det som för alltid kommer vara slutspelet 05-06 höjdpunkt är kämpasegern i sjunde semifinalen mot hv71. Trots att man varit bättre under den jämna semifinalserien, låg man under i slutminuterna av den avgörande matchen, mot ett bra hv71 på deras hemmaplan. Mot alla odds lyckade laget vända matchen från underläge i sista minuten med 3-2 till vinst 3-4 inom loppet av en knapp minut! Jonas Höglund gjorde 3-3 när klockan stod på 19:00, och Rickard Wallin gör 4:e målet med bara sju(7) sekunder(!) kvar av matchen, en ren bragd och ett lyckligare lag än Färjestad just då är svårt att finna.
Så var man i final igen, mot ständige rivalen senaste åren, frölunda. Det har inte gått vägen sista åren mot göteborgslaget, och många räknade nog ut Färjestad på förhand, men frölunda kunde inte ge samma motstånd som tidigare. Och man lyckades kämpa ner frölunda och vann bla i göteborg för första gången på flera år, göteborgsspöket var borta och nu kändes Guldet nära. Match sju avgjordes på hemmplan och blir en hyfsat säker vinst, laget kontrollerar matchen med ett par tidiga mål och Guldet var för sjunde gången i Karlstad.
2009 – Efter en säsong av tvivel från början, knackigt spel i början och storspelmot slutet blir det SM-Guld igen 2009. Med ett lag fullt av olika nationaliteter och nya spelare, som på pappret kanske inte såg ut som toppklass, får Perra över säsongen ihop grabbarna till ett lag, ett stabilt kollektiv. Man börjar vinna med laget och inte med stjärnorna. Samtidigt som Erik Granqvist får fram ett spel ur Jonas Gustavsson som ingen trodde på förhand. Värvningen av Reinhard Divis, som själv sa att han skulle vara förstamålvakt, såg mer och mer onödig ut. Gustavsson dominerar från start och gör nästan alrig en dålig match, kanke den största nycken till framgångarna som kom med seriens gång.
FBK vinner till slut grundserien på 99 poäng, obesgrade genom kvart- och semifinal mot Brynäs respektive Skellefteå. Det blir något av en ”drömfinal” mot HV71, där smålänningarna dessutom endast vinner en enda match. Grönvitt tar SM-guldet på hemmplan till sist. En fantastiskt spelande Jonas Gustavsson i målet och legendarerna Jönsson och Nordström tog över i slutspelet och visade sin forna klass, tillsammans med kedjekompisen Per Åslund var de hyfsad ”fjärdekedja”. De två står tillsammans med ett gäng DIF:are nu på 5 SM-guld. En annan gammal Karlstad-hjälte Thomas Rhodin fyller 38 på Guld-dagen men får inget nytt kontrakt utan fortsätter temporärt i Skåre. Mer kommer…
Det gröna guld-laget.
